Sitter i balkongen, vet inte hur jag ska ta itu med tråkigheten. finns iget att göra känns det som eller rättare sagt finns ingen ork till det. Vill gärna ut med känner mig för seg med tanke på att jag måste klä på 2 barn ta med deras mat och alla dess behörighet.... tapplar lusten bara jag tänker på det. har suttit hemma i drygt en vecka dööö trist. Måst eiväg o handla mat men vem orkar liksom? sen blir det inte lätt med två barn.

  Bilden tillhör google.com

För en tid sen när livet blev mörkt för mig då blev jag så hopplös och började fundera på att göra mig själv illa. Men jag kunnde inte hitta ett sätt som kunnde få mig att bli tillräckligt nöjd. Detta kan bero på att man har satt distans mellan sig själv och Gud (Astakhfurolah). Jag är väldigt glad övet att jag har lyckats ta bort distansen som gjorde att jag mådde värre faktikst. Nu när jag tittar tillbaka så insr jag hur fel jag tänkte. Man kan aldrig inse vad Gud har gömmt till oss i framtiden. Nu säger jag alhamdulilah och väntar på Guds planer som inshala ska göra det lättare för mig. Människan vet inte vad som är bäst för den, när man börja tycka att världen är orättvis då ska man ta o tänka igen på att Gud finns han kommer aldrig att lämna oss, och han vet bäst vad som är bäst för oss. Men samtidigt om man är i hans närhet så får man enorm styrka som gör att man går igenom hans tester till oss för att bevisa för oss själva hur troende vi är. Allt har någon mening inget händer eller kommer hända av ren slump.